Motion om ordet ”förhandlingsstyrka”
Stryk ordet ”förhandlingsstyrka” i programförslaget
En förhandling är ett möte mellan två parter under någorlunda ordnade former. För att en situation som kan beskrivas som en förhandling ska uppstå krävs det olika saker. För de underordnade krävs bland annat att de är organiserade, att deras organisation företräder dem och att de på olika sätt tagit strid, hotar eller hotat om att ta strid. I arbetarrörelsens historia krävdes en hel mängd strider i olika form och varierande styrka för att det över huvud taget skulle bli fråga om en förhandling. Även i dagens samhälle befinner sig många människor i underordnade positioner som är långt ifrån något som liknar en förhandling. Klasskampen är sällan idyllisk och varken kraftmätningar eller situationer där de många blivit rent ut sagt överkörda kan beskrivas med begreppet ”förhandlingsstyrka”.
De senaste decennierna har kapitalägarna och högern flyttat fram sina positioner på bekostnad av de flesta av oss andra. Om någon vill beskriva detta som att de flesta av oss hade dålig ”förhandlingsstyrka” bör hen fråga sig när vi kom till den förhandlingen.
Men ”förhandlingsstyrka” är ett ord som förekommer 20 gånger i programförslaget. Begreppet beskriver klasskampen på ett idylliskt ombudsmannamässigt sätt. Det vänder också ofta upp och ner på verkligheten. På rad 120 beskrivs lönarbetare som är kontrollerade och utbytbara. Det sägs att deras ”förhandlingsstyrka” därmed sänks. Men de är ju långt från en förhandlingsposition över huvud taget. De är i samma läge som den tidiga arbetarrörelse som var tvungen att kämpa för att ens komma till en förhandling. Så fortsätter det i programförslaget. Alla former av förtryck eller underordning beskrivs i termer av ”förhandlingsstyrka”. På rad 109 sägs det till exempel att det arbete lönarbetare utför (i sig) ger ”förhandlingsstyrka” eftersom kapitalisterna är beroende av att köpa arbetskraften. Men arbetet i sig ger inte någon typ av styrka. Annars skulle vi aldrig behövt någon arbetarrörelse. Det kräver organisering, stridsvilja och solidaritet. Det är grunden. En förhandling som inte i någon mening grundar sig på detta når knappast framgång.
Beskriv klasskampen och styrkeförhållandena i den på ett mer sanningsenligt sätt.
Vi yrkar därför:
att ordet ”förhandlingsstyrka” i sin helhet utgår och ersätts med andra mer sanningsenliga beskrivningar av styrkeförhållanden mellan klasser och grupper i samhället såsom ”bättre kan hävda sina intressen”, ”förmåga att försvara sig” och liknande, något som i första hand programkommissionen kan utforma i samband med motionsbehandlingen och i andra hand kongressens redaktions-kommitté.
Anders Fraurud
Sören Bergqvist
Jacob Johnson
Hans Persson
Karin Bennemo
Carl Åborg
Maria Larsson
Vänsterpartiet Uppsala