Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022, närmast jämförbar med Hitlertysklands överfall på Polen i september 1939, chockade den nära omvärlden. Skulle Moldavien och Baltikum bli nästa offer? Och vilka står därefter på tur? I det läget var det förståeligt att riksdagen i panik enades om att drastiskt höja försvarsanslagen.
Men efter mer än ett och ett halvt års krig kan vi konstatera att den ryska krigsmaskinen inte är så slagkraftig som befarat. Attackerna mot Kiev och Charkiv, Ukrainas två största städer, har framgångsrikt slagits tillbaka och drygt 80 procent av landets territorium kontrolleras nu av den ukrainska armén. Beslagtagen rysk krigsmateriel visar sig påfallande ofta vara ålderstigen.
Den ryska invasionsarméns ohyggliga övergrepp på civila vittnar inte om disciplinerade stridskrafter under professionell ledning utan för snarare tanken till terrorgrupper som Boko Haram och al-Qaida. Att föra krig mot ett lands civilbefolkning är ett svårt krigsbrott och de ansvariga kommer förhoppningsvis att lagföras vid Internationella brottsmålsdomstolen i Haag.
Av regeringens budgetproposition för 2024 framgår att anslaget för det militära försvar höjs med 29 miljarder från prognosen för 2023 till totalt 119 miljarder kronor 2024, en ökning med 32 procent. Därmed har anslagsnivån fördubblats sedan 2020. Samtidigt höjs anslaget för det civila försvaret med drygt 0,8 miljarder eller en höjning på 14 procent. Det försämrade säkerhetspolitiska läget anges som motivering till denna enorma upprustning. Detta innebär att Sverige redan nästa år uppfyller Natomålet om att satsa två procent av BNP på försvaret, något som endast en fjärdedel av Natoländerna gör.
Även Vänsterpartiet ställer sig bakom denna kraftiga upprustning av det militära försvaret, vilket framgår av partiets budgetförslag där man utan motivering accepterar regeringens försvarsbudget och därmed Natos krav på 2 procent av BNP.
Men varför ska vi låta försvarsbudgetens storlek bestämmas utifrån en godtycklig siffra kopplad till den ekonomiska aktiviteten i landet istället för att låta behoven styra?
Sverige behöver en kvalificerad och självständig omvärldsanalys, som tar hänsyn till viktig ny kunskap som att vi hittills påtagligt överskattat den ryska stridsförmågan. Det duger inte att ensidigt förlita sig på Natonära tankesmedjor som Atlantic Council. Denna omvärldsanalys bör även beakta att Sverige inte ligger inom den ryska s.k. ”intressesfären”.
Natoländernas sammantagna försvarsbudget är, enligt fredsforskningsinstitutet SIPRI, mångfaldigt större än Rysslands och enbart de europeiska Natoländerna satsar sammantaget avsevärt mer på försvaret än vad Ryssland förmår. En viss korrigering av dessa siffror kan vara på sin plats med tanke på att Ryssland av hävd döljer en del försvarsutgifter under civila budgetposter, liksom att det lägre kostnadsläget gör det billigare än i väst att producera krigsmateriel. Men Natosidans resursövertag är så massivt att även en viss korrigering av officiell rysk försvarsstatistik inte mer än marginellt förändrar helhetsbilden. Rysslands förhållandevis begränsade ekonomi, med en BNP bara tre gånger större än Sveriges, sätter tydliga gränser för landets försvarssatsningar.
Hur ökar vår säkerhet av att detta massiva försprång ytterligare utökas? Vore det inte klokt att satsa några av försvarsbudgetens 119 miljarder på sådant som ökar vår säkerhet i bred mening såsom klimatanpassning, en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel, fler vårdplatser och att stoppa gängvåldet?
I slutändan måste miljardrullningen till militären betalas. Risken är överhängande att våra redan hårt pressade välfärdssystem ytterligare utarmas för att finansiera upprustningen. Något som i sin tur hotar att driva på utvecklingen från skatte- till försäkringsfinansierad välfärd, från behovsstyrd till plånboksstyrd sjukvård, utbildning med mera. Ja hela den svenska modellen hotas av den Natoledda tsunamivågen av militär upprustning som rullar mot oss.
Vi yrkar att kongressen beslutar
att försvarsanslagets storlek grundas på en kvalificerad och självständig analys av såväl militära som andra hot.
att Vänsterpartiet motsätter sig Natos planeringsmål om 2 procent för det militära försvaret
Annika Lillemets Linköping
Valter Mutt Angered
Stig Henriksson Vantör
Torbjörn Björlund Uppsala
Jacob Johnson Uppsala
Carl Åborg Uppsala
Jet Kopmans Uppsala
Anders Fraurud Uppsala
(Om du vill vara med maila axeljacobjohnson@gmail.com)