Socialismen benämns bara en enda gång i förslaget till nytt partiprogram för Vänsterpartiet men då inte som ett annorlunda system. Kapitalismen som ord nämns inte alls. Förslaget duger inte ifall vi vill vara ett socialistiskt parti. Det räcker inte att lappa och laga, förslaget bör återremitteras eller avslås, skriver Anders Fraurud.
Jag läser (för vilken gång i ordningen?) åter igenom förslaget till nytt partiprogram.
Ett ord som förekommer rikligt (20 gånger) är ordet ”förhandlingsstyrka”. Det är lite tjatigt. Men jag funderar också över själva ordet. Att framgång i kampen för olika klassers, gruppers eller individers intressen handlar om styrkeförhållanden är väl något som är självklart för de flesta, åtminstone socialister. Det är den styrka som kan mobiliseras (eller som innehas av individer) som avgör graden av framgång eller bakslag vid en konfrontation. Men ”förhandlingsstyrka”? För mig låter det som ett väl idylliskt eller byråkratiskt sätt att beskriva klasskampen.
Är det ”förhandlingsstyrka” som gjort att kapitalägarna och högern flyttat fram sina positioner på bekostnad av de flesta av oss andra de senaste decennierna? När kom vi till den förhandlingen? Är det bristande ”förhandlingsstyrka” som förklarar de slavliknande förhållanden som gig-arbetare eller underentreprenörs-anställda utländska byggjobbare lever under? I mina öron låter det konstigt som beskrivning. När svensk arbetarrörelse byggdes upp krävdes enorma hårda strider för att över huvud taget komma till något som liknade en förhandling. Jag tror att vi på många sätt är där igen. Det är om striden vi måste tala. Möjligheten att förhandla grundar sig på den.
Ett ord som däremot inte förekommer någonstans i förslaget är ordet kapitalism eller kapitalismen, det system vi lever i och som idag är mer dominerande än någonsin, ekonomiskt, ideologiskt och politiskt. Olika uttryck för kapitalismen beskrivs men benämns inte. Och därmed blir det inte heller tydligt att vi skiljer oss från socialdemokraterna i att vi vill förändra ett system för att bygga ett annat.
Det systemet: socialismen, benämns bara en enda gång i förslaget och då inte som ett annorlunda system utan som ”det vi tänker på som socialism”.
Jag tycker inte att förslaget duger ifall vi vill vara ett socialistiskt parti. Tyvärr tror jag inte heller det är så lätt att ändra detta genom enskildheter. Förslaget har ju sin egen logik. Det räcker inte att lappa och laga. Jag tycker därför att förslaget bör återremitteras/avslås och att vi ska sträva efter ett program som är kortare utan att för den skull ge upp det systemkritiska perspektivet.