Tanken med dagens samhälle är att en människa har en röst. Det är en bra tanke. Men så är det inte idag. En människa kan köpa många röster. Även politikers. Miljarder och åter miljarder läggs ner av samhällets rikaste på lobbying. Pressen som skulle granska makten och ge en röst åt den maktlöse har nu blivit megafoner istället. Ägda som dom är av ett litet fåtal väldigt mäktiga människor. Medan välfärdssystemen avvecklats så har vi istället fått stora mängder miljardärer. En enorm rikedomsöverföring har skett där vi sålt ut våra tillgångar, ofta via korrumperade politiker, till denna ägarklass. Ofta har samma politiker belönats med aktieposter och välbetalda uppdrag för sitt svek.
Globalt har vi sett att vi har gått från att vara en modig röst för social rättvisa och fred till att bli en röst för USA:s världsherravälde. Samtidigt som vi hotas av klimatförändringar, krig och miljöförstöring finner jag att jag inte hör någon större skillnad på högerns, sossarnas och vänsterpartiets röst i dessa frågor. NATO, Libyen, vapen till Ukraina är frågor jag anser att vi gått fullständigt vilse i. Kanske i vår iver att visa oss regeringsdugliga?
Nationellt är vi koncentrerade på att lappa och laga och reagera på högerns vidrigheter. Vi har blivit defensiva och vi är många som undrar, för att citera August Palm, vad vilja socialisterna? Är vi ens socialister längre?
Jag förordar att vi istället börjar fokusera på den andra världen som jag och, förmodar jag, många andra drömmer om – och som är möjlig! Och jag tar fasta på den spanske sociologens Ricardo Floresramas tankar.
1. Folkomrösta om vad som är en mänsklig rättighet. Tycker vi att mat, kläder, bostad, el etc är en mänsklig rättighet så ska vi äga, distribuera och förvalta detta själva. När nya sektorer växer fram så röstar vi igen.
2. Dessa produktionsenheter ägs av oss alla men drivs av dom som jobbar där. Dom som jobbar bestämmer hur dom ska arbeta, hurdan styrorganisation dom ska ha, vad ev överskott ska användas till etc etc. Likadant med distribution. Allt detta som vi producerar tillsammans är gratis för oss alla men vi har också arbetsplikt där. Vi får våra primära behov tillgodosedda men vi måste också bidra – efter förmåga. Jag har sett undersökningar som visar att vi alla skulle kunna gå ned till 15-timmarsveckor för att vi ska kunna producera det vi behöver. Hur tiden som vi måste bidra med ska organiseras ska, i mån av möjlighet, bestämmas av individen själv. Vill någon snabbt bidra med sina timmar för att sen ha tiden för sig själv är det ok. Vill någon bidra just med tre timmar om dan så är det ok. Och alla andra sätt som man skulle kunna tänka sig.
3. Övrigt, det som vi inte anser är mänskliga rättigheter, får människor producera på övrig tid. Och eftersom vi får alla våra primära behov tillgodosedda så kommer maktbalansen ändras kapitalt. Ingen kommer ju behöva ta ett jobb i den privata sektorn för sin överlevnad. Räntefria statliga lån kommer vara tillgängliga för att starta och utveckla sådan verksamhet. Det slitage på miljön som sådana verksamheter bidrar måste också verksamheten söka tillstånd för och sen också betala för det.
4. Statens uppgift blir att samordna, planera men också att möjliggöra. I produktionsenheter som inte fungerar kan staten ta över ledningen. Hus där folk som vill göra saker för detta samhälles bästa ställs i ordning med allt man vill ha. Där kan konstnärer, forskare, uppfinnare, idrottsmänniskor, musiker etc etc få lugn och ro för att utveckla sig och nya produkter och tankar. Förhoppningen är även att korsbefruktning kan ske. Ger resultatet av denna verksamhet vinster för dom som använt husen så delas vinsten lika mellan person och stat.
5. Även fortsatt kommer många försöka påverka politikerna. För att undvika detta så sätts tidsgränser för dessa, precis som karantänregler sätts upp och ingen extra monetär belöning utgår. Tanken att girighet skulle kunna verka för allas bästa är en tanke som vi måste göra upp med en gång för alla.
6. Nya skarpare regler måste skapas om oligopol och monopol. Vi ser idag hur många marknader totalt domineras av några få väldigt stora och mäktiga aktörer. Målet måste vara att företag inte mister sin lokala förankring då vi ser att det ger många icke önskvärda effekter. Inte minst miljömässiga.
Se där, några tankar om ett nytt samhälle. För vi måste förstå att dagens sätt att organisera gått helt åt fanders. Och är helt inkapabelt att hantera dom många utmaningar vi ställs inför just nu. Men det viktigaste är att vi slutar vara så defensiva. Vi borde lagt märke till när vi verkligen gjorde reell skillnad på det skitsamhälle vi är nu, också var när vi steg i opinionen. Jag talar förstås om när vi stoppade marknadshyrorna.
Så det viktigaste är inte att man anammar just Floresramas tankar. Vilka tankar som helt som vill något annat är bättre än att jobba på behålla status quo, reagera på högern samt lappa och laga dagens helt dysfunktionella kapitalism. Det är dags att bli samhällsomstörtande.